Mikaela Sjöberg

Förutom de som kör diesel. Imorgonkväll är det Björn Rosenström på MerryCan, och trots att jag börjar bli förkyld och har den ständiga huvudvärken ( destobättre inte lika illa som tidigare) så är jag taggad!

Och det som gör mig mest glad är att min fina vän Rebecka lever och är nästintill oskadd efter gårddagens påhitt av hennes lilla bil. Det har varit alldeles för många nära-döden upplevelser de senaste veckorna och jag har verkligen lärt mig att vara tacksam för det jag har.


Dessutom har vi skaffat en liten goding till i våran lilla familj, lilla Dolly - en norsk skogskatt som är lika söt som socker!

PUSS!



Finaste Diesel!

Eftersom jag tycker det finns så många olika sorters kärlek så måste jag säga att det är svårt att välja ut någonting.

Jag vet inte riktigt, är det min mamma som är min första stora kärlek? Det var ju garanterat henne jag älskade först. Eller är det den lilla tomten som jag bar med mig sommar som vinter när jag var liten? Eller den dära  kompisen till pappa som jag tydligen avgudade? Eller hunden Tej som jag grät floder av när mamma berättade att han var död? Eller kanske mormor eller farmor som skämde bort mig mer än allt annat? Det kanske till och med var Pelle Svanslös filmerna som jag såg 100tusen gånger? Eller Janko, som jag låg och myste med i soffan varje torsdag när det var big brother på tv? Pillan, som jag umgåts med varje kväll i dryga 5 årstid och fortfarande några dagar i veckan? Eller de där pojkarna man kollade på och fnissade när de vände ryggen till när man gick i lillskolan? Eller Anton, som jag träffade för ett årsedan och blev tokkär i och fortfarande lever med?


Jag vet inte. Men det spelar ingenroll, för jag älskar så mycket.

Okej, varning för ett långt inlägg. Kanske.


Elin Mikaela Edman Sjöberg. Elin från min gammelmormor, Mikaela är päronens påhitt, Edman från mammsens sida och Sjöberg från pappsen. Får gå på glasbanken om dryga 2 månader, prövotiden på körkortet är slut om dryga 2 månader också. Jag längtar, och när jag gör det så brukar jag ha svårt att prata om någonting annat. Tur nog har jag lärt mig att behärska mig mer och mer under tidens gång. Det är jag rätt säker på att min omgivning gillar.

Älskar mina nära och kära mest av allt, det finns många under den kategorin; familj, vänner, djur, släkt och pojkvän.  Har en ponny sen 7 år tillbaka, hon har varit min absoluta bästa vän under mina tonår. Hundarna Janko och Jack är nu i himlen men har fortfarande en stor plats i mitt hjärta, sedan många år respektiva några månader tillsammans med oss i familjen. Katten Diesel är också en mycket trogen vän numera.

Har min absoluta bästa vän i Rebecka, som vet vem jag är utan och innan, men även flera andra väldigt goda vänner som inte är mycket längre ner på värderingslistan; Camilla, Sofia, Anna x2 och Emma.


Jag är född på Öviks BB, uppvuxen inte långt därifrån. Lämnade Dövik när jag gjort mitt första år på gymnasiet här i stan. Tog mitt pick och pack (läs: kläder, kamera, mobil, vän och ponny) och stack till Arjeplog, det var även då jag slutade att kalla min hemstad för Dövik. Jag antar att ni kan räkna ut varför. Det var i allafullafall två års tid av både bra och dåligt, skratt och gråt. Jag måste väl erkänna att det inte är någonting jag kommer göra om för allt i världen, men nog har jag lärt mig en hel del alltid.

Tog studenten i våras, flyttade hem till mor och far, jobbade hela sommaren och skaffade lägenhet med pojken min i augusti. Eftersom jag, värdelöst nog, inte lyckades fixa ett riktigt slutbetyg så dras jag fortfarande med skola. Läser några ämnen på nolaskolan, men är klar till sommaren. Måste väl klämma in att jag har problem med mina leder och att mycket av mina icke-slut-betyg från Arjeplogstiden (läs: kylan) beror på det.


Älskar allt ifrån att umgås med mina vänner, vara på havet (gärna med stora båtar med stora motorer!), vara med mina djur, musik: Lars Winnerbäck, Johnny Cash, Lasse Stefanz, Nordman, Refreshments bla, 50 talet (bilarna, musiken, stilen...) tävla och träna i dressyr ( min och Pillans karriär är över men en vacker dag är jag igång på storhäst), ha en mysig hemmakväll med chips och dip framför en bra film, spendera pengar och fota.


Nu vet jag inte mer vad jag ska skriva faktiskt. Är en flummig, snäll, korkad, glad,ledsen, pigg, trött, helt vanlig människa som både skrattar och gråter som alla. Ungefär.

Jag skulle inte säga nej till lite ljus, det är alldeles för mörkt nu.

visste ni?